Säkerhet · 3 november 2026
Organisationer riskerar Agentic Denial of Service vid användning av artificiell intelligens
Organisationer som använder agenter med artificiell intelligens för att automatisera sina operationer inom säkerhet, it och molntjänster har börjat möta en risk som kallas Agentic Denial of Service, eller ADoS.
Konceptet beskrevs av Krupa Srivatsan, som är senior direktör för produktmarknadsföring på Infoblox, i en artikel på företagets blogg. Enligt Srivatsan överbelastar inte denna brist servrar eller sänker brandväggar, utan angriparen förvandlar istället offrets egen försvarsautomatisering till ett vapen.
ADoS hindrar effektiv användning av agenter med artificiell intelligens, den infrastruktur de är beroende av eller de tjänster som de är tänkta att skydda. Störningen sker när agenter överbelastar system med ett överskott av beräkningar, åtgärder eller förfrågningar.
En form av attacken är säkerhetsförnekan, där försvararen blir målet. I ett säkerhetsoperationscenter som stöds av artificiell intelligens utlöser varje varning en kostsam arbetskedja. Genom att skapa tillräckligt många händelser som verkar intressanta kan angriparen förbruka kvoter för programmeringsgränssnitt, tokens, kapacitet för berikning och analytikernas uppmärksamhet. Syftet är inte att sänka systemet, utan att göra försvaret för långsamt, för dyrt eller för distraherat för att hitta den faktiska invasionen. Angriparen kan även förgifta kunskapskällorna som den artificiella intelligensen konsulterar, vilket leder till att assistenten producerar sammanfattningar som är självsäkra men felaktiga.
En annan form är infrastrukturförnekan, där agentens egen aktivitet orsakar störningen. Agenter är beroende av delade tjänster såsom nätverksvägar, molnresurser, programmeringsgränssnitt och DNS. En agent för webbplatsens tillförlitlighet som fastnar i en loop för korrigering, eller en skadlig inmatning som får en orkestrator att aktivera dussintals specialiserade agenter, kan skapa begränsade programmeringsgränssnitt, intermittent latens och ökade molnkostnader.
Den tredje formen innebär att försvarare ger sina egna agenter mer autonomi för att matcha angriparnas hastighet. En supportagent som återställer tusentals lösenord för att den inte upptäcker ett avbrott hos identitetsleverantören kan fördröja återställningen. En angripare kan avsiktligt framkalla denna förvirring via promptinjektion, vilket gör försvararens respons till angriparens nyttolast.
Infoblox rekommenderar fyra principer: att basera automatisering på tillförlitliga data, att observera beteenden istället för bara händelser, att begränsa agenternas autonomi med hastighetsgränser, budgetar, godkännanden för åtgärder med hög påverkan och en avstängningsknapp, samt att fatta beslut tidigt där kostnaden är låg, som att blockera ett skadligt mål i en DNS-fråga. Företaget menar att ingen av dessa åtgärder ersätter styrning i identitets- och orkestreringslager för artificiell intelligens, men att DNS är lagret där nästan varje anslutning passerar först.